…därför läs varenda bok

Jag lever nästan efter den devisen, älskar böcker! Jag varierar bland olika genres, och försöker då och då lägga in någon på engelska. Ibland vill jag bli skrämd, ibland vill jag fly vardagen med en ytlig chicklit och andra dagar vill jag ha ord som formar sig runt mitt hjärta sådär så de bara fastnar. Har såhär då livet passerat 30 år upptäckt en ny läslycka; Tillsammansläslyckan. Att ligga i sängen med varsin bok, höra hur den andra bläddrar och ibland kika på honom och se vad han har för min och hur fast han är i sin bok. I love it! Alltsomoftast ligger jag och blöter upp kudden samtidigt som jag läser, mannen har svårt att höra att jag gråter. Tydligen gråter jag tyst, hulkar för lite. Vilken tur att jag fick visat för mig hur jag ska gråta för att han ska märka det. Senast lästa böcker fick tårarna att trilla, så otroligt självutlämnande och tragiskt. Ray Kluun har skrivit två böcker En sorts kärlek och Änklingen. Jag hade chansen att bara fortsätta på andra boken då jag läst ut första, kändes lyxigt. Däremot fastnade jag lite väl länge i den innan jag kunde somna. I dessa böcker finns en hel del wramples från andra böcker. En jag uppmärksammande var Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Lyckligtvis stod den i min bokhylla och väntade på mig, och jag är fast - igen!

Boktipset över för denna gång.

/Bokmalen Caisa

Solenergi ska tankas under helgen, mer plan än så finns inte. Vi ska bara njuta!

Jag är Fröken Bitter idag, men den inställningen försvinner lätt då man ser på sin glada älskade hund. Livet är (h)underbart i hennes värld, allt är roligt och inget är omöjligt. Kanske hon kan smitta av sig lite på sin matte min lilla Fröken Förnöjsam?

Livet kan inte bli så mycket bättre än så. Dock var vi på skogsvägar och inte direkt i själva skogen (är väldigt mycket snö just precis där). Solen har lyst i mitt ansikte, den lyste så mycket att jag kunde ta av mig mössan. Som bonus på lyckan så har Cayenne och åkabusskompisen Sootie varit lösa tillsammans för första gången, och det gick jättebra. De samexisterade; Cayenne var skitungen som sprang omkring och Sootie var tanten som lullade nära godisfickor och matte. Livet kan verkligen vara härligt!

Kråkbakstället på fotpallen och framstället någon annanstans är ingen ovanlig syn här hemma. Igårkväll undrade hon vad Facebook hade att sätta upp emot en balanskråka? Inte mycket svarade matte, och umgicks med sitt hjärta istället. Gulligast är hon då hon står med Bakstället på fotpallen, framstället på soffkarmen och samtidigt krafsar på mig för att få uppmärksamhet. Det kan vara för att göra nåt skoj, eller bara för att få mysa en stund. Igår rörde fotpallen på sig, det stoppar inte krafsandet utan då hittar man bara sin balans och fortsätter.

Hon är underbar min BalansKråka <3

Är inte ofta jag tar till mig poesi direkt, ända in i hjärteroten.

Läs här, skriven av Liz Wennberg.

Vitt vitt vitt, och så en egen liten alptopp.

Ytterdörren har fått pressas upp senaste dagarna, snön har tydligen bestämt sig för att stänga mig inne.

Jag skulle gärna vara inne, men Cayenne behöver ut.

Där ute flyger öronen omkring i vinden och hon får kisa med ögonen.

Bajsvinter, försvinn (snälla).

Dagen idag blev ingen rolig dag för fröken C. Måsten sög ut den sista av energin jag skrapat ihop (sen var jag väl inte på topp efter gårdagens migränattack). På eftermiddagen kraschade jag således här hemma, mådde pyton i kroppen och knoppen. Planen var att vi skulle ta en promis till Hussen för att äta middag. Den planen sprack!

Kvällen närmade sig och vips så vände det. Hussen kom till oss istället, hade med sig middag som fixades. Mat i magen och lite pussar och *vips* så var livet inte alls lika mörkt och tråkigt. Kärleken är verkligen inte fy skam då den åtnjuts på rätt sätt

Tullipaner från mamma, vilken lycka. Kan absolut behövas lite vårkänslor i form av tulpaner inne, för ute finns det inte en gnutta av den känslan. Tack Mamma!

Förra onsdagen kom Semlor, Mamma och Harry. Harry åkte hem på kvällen, mamma (och de kvarvarande semlorna) stannade kvar här. Mysigt med några mor/dotter-dagar trots att ingen av oss var på topp. Vi hade inte setts sedan i julas. Vi hann vara och drälla lite på stan, vi lekte frisörer och så fixade vi goda middagar för familj och vänner. Mamma tog bussen hem och vips så var det fredagkväll. Hatar chipsreklamen, men så fort jag tänker fredag så tänker jag Freeeedagsmyyyys. För det är precis vad som händer den dagen

Lördag var det loppis på fm, jag och Camilla satte iväg mot stan för att fynda. Dum och Dummare fick vänta i bilen, för sedan åkte vi på öppen träning/hundcafé här i Öjebyn. Virrig som jag är så hade jag helt tagit fel på tiden, men vi hann dit, dricka kaffe och hundarna hann se en massa odjur och träna lite. På aftonen var planen middag och ölkväll, men feber och migrän satte stopp för planen. Blev middag i alla fall, och riktigt gott dessutom. Jag är duktig!

Helt plötsligt så var det vardag igen, helgerna nuförtiden går så snabbt. Tidigare var det bara tråkigt då det kändes som att jag var den enda utan “familj” i Piteå. Nu har jag hittat hem vad det gäller den saken, och helgerna har fått en mening <3

Lördagen bjöd på bland annat Loppis, förutom böcker så fanns det två speciella fynd. Ugglelycka och Lamplycka då den är som bäst