Mången gång har Cayenne bjudit matte på nära-döden-upplevelser i olika former. Igår tyckte hon tydligen att det var alldeles för länge sedan sist. Denna gång var fordonet cykel; att hälsa på hunden som springer på andra sidan vägen kändes tydligen som en bra idé. Så hon sprang framför framdäcket och viftade glatt på svansen, det tog stopp. Jag viftade i n t e på någon svans. Tror inte heller att de i bilen bakom viftade särskilt mycket. Visst, roligt med en glad och lycklig hund. Jätteroligt!

Igår förvandlades en regntråkig söndag till en skojsig dag tillsammans med det bästaste av sällskap. Vi konstaterade krasst att vi valde en dålig dag för att ha picknick i skogen, men if there’s a will there’s a way. Kaffet smakade gott och smörgåsarna gjorda av mammas hembakta bröd mättade skönt i magen. Cayenne satte som vanligt på sin nos då hon fick på sig selen, och tuffade sedan på som ett ånglok i spåret. Om jag hamnade på efterkälken så tuffade hon lite extra med en matte längst ut i linan. Lite motstånd är tydligen trevligt om man är en spårkråka

Nu är jag hemma hos mina Rödtottar, tydligen är jag saknad. Dagarna hos mamma och Harry har gått alldeles för fort, och vi har inte alls hunnit det vi hade planerat. Viltspår, skogstur, prinsesstårta, god mat och en massa mys har vi hunnit med. Helgen tänker jag spendera med flocken, den är komplett om ungefär en timme då hussen dyker upp - Lycka!

Då Skräp flyttade hem till oss hade jag inte kunnat tro att den här bilden skulle existera. Det frästes, morrades och spottades. Enklaste mötet var mellan Skräp och Cayenne, de luktade på varandra och konstaterade; Hund - Katt. Nu har mina hjärterödtottar verkligen funnit varandra. De sover i en hög, precis som Ruben gjorde tillsammans med sina farbröder. Skräp som är en aktiv kissekatt och inte riktigt har tid att vara stillagosig långa stunder har nu börjat komma och sova med mig i sängen, mys.

Livet tillsammans med djur är LYCKA!

Ligga ner i skogen, bara känna doften av mossan  och höra vinden susa i trädkronorna. Den friska höstluften får rensa bort alla tankar, sådär som då man bara finns till. Som bonus till ljudet av vinden funkar ljudet av en Kråkis som går och snusar kring mig. Jag gillar hösten!

Foto: Theres Nilsson

…är Kråkis då hon haft pusskalas med Fejkmannen. Gullisen!

Cayenne agerade CAMPhund på Fåröns camping igår, riktigt trevligt var det och bäst var såklart pusskalaset med Fejkmannen.

En dag med sol, bad, skog, en god vän, spår och så min vapendragare Cayenne. Vi är trötta brudar denna afton, men oj vad det var värt det.

Har tänkt mycket kring energi och energitjuvar. Då man umgås och tränar med sin hund, så får man det man förtjänar. Alltså, ger man inte 100% själv och har fokus på sin hund, varför ska då den ge av sig själv fullt ut? Jag har kommit till insikt att så ska jag också bli, som en hund. Den nivå av engagemang/fokus andra lägger på mig, ja på den nivån ska jag även ge tillbaka. Energin ska med andra ord läggas på de som ger mig energi tillbaka. 33 år gammal, och först nu har jag insett hur enkelt allt kan vara. Tur att jag inte hann bli 66år, då hade jag hunnit ödsla ännu mer av min energi åt fel håll.